Europas vinkarta ritas om

Klimatet förändras och genom det odlingsförutsättningarna runtom i världen. Redan nu har de klassiska vinproducerande länderna i södra Europa börjat påverkas av klimatförändringarna – och de nya vinsmaker som följer i dess spår. För i takt med att det blir varmare blir odlingstiderna kortare, eftersom druvorna mognar fortare.

– Förr skördade de sydeuropeiska odlarna vindruvorna i september. Nu sker det redan i augusti, säger Tina Berthelsen som driver vingården Lottenlund Estate.

– Det gör att tiden för deras plantor att hämta värme från solen och suga upp mineralerna i jorden blir kortare. Då tappar vinerna arom och blir mindre intressanta. Att druvorna mognar fort gör också att de innehåller mer socker så vinerna blir starkare; de innehåller mer alkohol.

Tinas vinodlingar, i Allerum strax norr om Helsingborg, knoppar i maj och skördas i oktober. De utvecklas alltså väldigt sakta i en process som utmärks av svala nätter och varma dagar.

– Att det tar lång tid bidrar till många smaker och komplexitet i vinerna. Det är samma sak med äppelodling. Vi får fantastiska smaker på äpplena här i norr.

Och smakerna hos skandinaviska viner har en speciell, karaktäristisk arom.

– Det kalla klimatet gör att det vita vinet får mer smak av friska frukter, citrus och gröna äpplen. I södra Europa gör värmen att det blir det en mer söt, exotisk fruktighet i vinet. De röda vinerna påverkas också genom att här i norr blir det mer gröna, kalla toner än söderns typiska syltiga och söta, säger hon.

Och häri ligger hemligheten som gör svenska viner så attraktiva:

– I vita viner vill man oftast ha friska smaker med hög fruktsyra. Det gör vinet intressant och kockarna älskar det, eftersom det blir en bra kombination med matens sälta. Vinet och maten lyfter varandra.

Idén till en vingård i Sverige fick Tina och maken Manfred på en balkong i Toscana för drygt tio år sedan. De blickade ut över de böljande vinfälten i pittoreska Montalcino – och Tina avfärdade genast idén. Odla vin i Sverige går väl inte?

– Det jag trodde var omöjligt är nu verklighet. Nu står vi här på gården bland vinodlingarna och just den här platsen har unika förutsättningar. Ingen annanstans kan man göra det vi gör. Här utgår vi från odlingsplatsen och skapar våra produkter utifrån den, i samklang med det som trivs med att växa här.

I vårt kyliga land är det andra druvsorter än vi är vana vid som trivs. Här odlas inte Cabernet sauvignon eller Pinot noir. Tina har till exempel totalt 75 procent gröna druvor och 25 procent blå. 35 procent av odlingarna är druvsorten Solaris, en druvsort som ger hög syra.

– Den passar utmärkt till svensk husmanskost, som köttbullar med gräddsås och lingon.

Och intresset för de svenska vinerna växer. Tina har utökat sina odlingar från 15 000 plantor till 30 000 i Allerum och har också köpt en odling vid Segeltorps strand på Bjäre med 5 000 plantor. Odlingen kombinerar hon med upplevelseturism.

– Den kulinariska turismen bidrar en stor del till att göra odlingen möjlig. Många människor vill ha gröna upplevelser med både natur och smaker på ledigheter. Här får de stå mitt i vinodlingarna, smaka, dofta, känna och se – och sedan smaka på dryckerna som jorden gett.

Att utgå från odlingsplatsens förutsättningar har gett upphov till ett brett utbud av produkter från Lottenlund Estate. Från köksträdgården tar Tina kryddor till gin, som rosmarin och oregano.

– Och i stället för importerad peppar ska vi testa att göra gin från egenodlad indiankrasse, som också kallas wasabi. Vi försöker utgå från vad gården kan erbjuda. På så vis bidrar vi till självförsörjningsgraden i Sverige och hållbarhet.

Lottenlund Estate gör också sprit av pressrester, som äppelbrandy och druvdestillat, en grappaliknande dryck.

– Vi tar tillvara 100 procent av skörden i ett kretslopp; från rankorna som blir till vin och sprit och druvskalen som läggs tillbaka i odlingen och blir näring till nya rankor. Det man tar från jorden ska man ge tillbaka.

I höst lanseras Lottenlund Estates Sloe gin med slånbär från Allerum. Tina arbetar även med att ta fram en akvavit, en vermouth och ett mousserande vitt vin.

– Det kommer bli en komplett produktportfölj. Man ska kunna få allt lokalproducerat utan att sakna något i smakpaletten. Precis som när man reser i Italien och äter och dricker närodlat. Det lokala är på väg tillbaka i Sverige, vi vill äta kroppkakor på Öland och skaldjur på västkusten, vi vill hitta våra rötter igen.

Lottenlund Estates läge är unikt också ur ett tillgänglighetsperspektiv, med tio minuter till Helsingborgs centralstation och till och med en busslinje som stannar utanför.

– Det gör att vi har efterfrågan året om, alla kan ju nå oss. Från Maria kan gästerna promenera hit.

På ett flertal ställen i landet byggs det vingårdar just nu. Framför allt i Skåne, där väst- och östkusten dominerar. Men även på Öland och Gotland.

– Det handlar om att vara nära havet, för att frostrisken är låg där. När knopparna brustit i maj får det inte komma frost.

Men likväl är vädret något av ett dilemma. Hösten 2019 kom en chock-frost tidigt i oktober. Tina fick panikskörda, men hann bara rädda sex av tio ton druvor.

– Extremvädren blir vanligare, det är bara att acceptera. Men, klimatförändringarna ritar om vinkartan och möjligheten att odla vin flyttar sig kontinuerligt norrut. Om 100 år kommer det vara för varmt i södra Europa för att odla vin. I mitten av Europa, som i Tyskland, blir det rött vin, och vita viner kommer produceras i norra Europa. Många har inte insett än vilken fantastisk guldgruva vi sitter på i Sverige.

Den största utmaningen för svensk vinodling är monopolet, menar Tina.

– Det tar fyra år från plantering till färdig flaska, och sedan får jag inte sälja vinet. Gårdsförsäljning är förbjudet och vinerna får bara säljas på Systembolag inom 15 mils radie. Det innebär att våra viner bara finns på tre Systembolag. Men det tråkigaste är besvikelsen hos gästerna. De har varit här, smakat och upplevt, och så får de inte köpa med sig en flaska hem. Det hämmar utvecklingen av branschen.

Text: Petra Olander